Jag minns tillbaka. Så hjärntvättad jag var. Jag visste att man inte fick skilja sig så jag härdade ut. Tills slut blev döden det viktigaste i äktenskapslöftet. Då blir man fri. Frågan är bara vem som dör först och hur? Man kan dö på så många sätt. Sakta, sakta började jag inse.
Kvinnor och flickors kroppar är INTE en AlleMansRätt! Kvinnor tvingas leva sina liv på sätt som liknar ett ständigt pågående undantagstillstånd. Men vi är så vana vid att det ska vara så här. Vi anpassar oss eftersom vi vet att män drar nytta av utsatta lägen, som när man går själv eller är berusad. Men det är helt galet. Helt omvänt mot vad det borde vara. Att vara i en utsatt situation betyder INTE att det fritt fram att utnyttja det.
Jag har fått rådet av ett antal myndighetspersoner att ha nollkontakt med honom eftersom han är så instabil. Men det funkar inte med delad vårdnad och varannan veckas umgänge. Det är en helt omöjlig kombination. Jag har i möjligaste mån förlagt hämtning/ lämning på dagis och skola för att förhindra att barnen blir vittne till situationer, som barn inte ska behöva vara med om.
Ingen vill att våld i nära relation ska finnas därför ser vi inte signalerna trots att både förövare och offer finns runtomkring oss. Det kan vara en granne, kollega eller kusinen som alltid skämtar om sin fru på ett sätt som känns konstigt. Var tredje kvinna har varit i en destruktiv relation någon gång. Det är många! Information från BRÅ säger att endast 10 % polisanmäler våld i nära. Jag tror att det är ännu färre. Mörkertalet är gigantiskt!
Senaste kommentarer