Våld i nära relation i en kyrka är en återvändsgränd. Man inte får skilja sig. I en frikyrklig kontext spelar det egentligen ingen roll vilka omständigheter som finns. Man skiljer sig inte. Kärnfamiljen är helig. Det värsta brottet av alla är att skilja sig.
Att man inte fungerar under samma tak längre, det gills inte som godtagbar ursäkt för en skilsmässa. Inte ens när en person beter sig riktigt illa och bryter ner den andre. Församlingen är en som en stor organism där man använder alla till buds stående medel för att motverka en skilsmässa. Det finns dessutom många bibelord att luta sig mot, för att få någon att stanna i ett äktenskap mot sin vilja.
Det Gud har sammanfogat, får människan inte skilja åt!
Detta är det mest populära. Om man inte har vuxit upp i en frikyrka eller liknande, så tror man nog inte sina ögon/öron. Den hederskultur som finns här är skrämmande. Församlingsmedlemmar hjälps åt att hålla koll på varandra och använder sig av en ytterst effektiv metod för att få andra att göra som de vill, social styrning.
Att skamma är vanligt. Man markerar på olika sätt mot människor som man tycker gör fel. Detta drabbar även andra grupper som inte följer ”normen”, exempelvis homosexuella eller personer som valt mer kreativa sätt att leva. Det går ofta ut på att tvinga någon att be om ursäkt. Eller att göra offentliga tillrättavisningar med syfte att få någon att ändra sig. Eller statuera exempel för resten av församlingen vilket har ett dubbelt syfte. Att avskräcka andra som eventuellt funderar på att skilja sig.
Vad man slår ner på behöver inte ens vara förankrat i Bibeln utan här finns lite fritt tolkningsutrymme om vad som är rätt och vad som är fel. Man bygger ofta resonemanget på en tänkt kultur av modellen: ”Vi har alltid gjort så här”. Detta fungerar utmärkt så länge andra medlemmar, håller med eller håller tyst. Utanför kyrkan skulle detta betecknas som mobbing, olaga hot, förtal, stalking, ofredanden eller hemfridsbrott (man gör hembesök för att påverka).
Man ska förlåta 70 x 7 gånger men vem orkar hålla räkningen?
Och vad händer efter de där 70 x 7= 490 gångerna? Är det legalt att skilja sig då? Eller har hen blivit snäll? Det mest troliga som händer är att man vid det laget blivit så normaliserad vid att ta skit och slutat räkna. Man flyttar fram gränsen för varje gång och anpassar sig.
Tills döden skiljer oss åt…
Jag minns tillbaka. Så hjärntvättad jag var. Jag visste att man inte fick skilja sig så jag härdade ut. Till slut blev döden det viktigaste i äktenskapslöftet. Då blir man fri. Frågan är bara vem som dör först och hur? Man kan dö på så många sätt. Sakta, sakta började jag inse. Om jag inte går nu när jag fortfarande har kraft kvar, så kommer jag att vara död inom två år. Så omärkligt och subtilt knuffades jag fram emot ett stup där det inte fanns någon återvändo. Men jag ville inte dö. Jag ville leva och älskade livet. Trots att jag bröts ner synligt för alla så fanns ingen som förstod och kunde hjälpa mig. Jag var tvungen att hjälpa mig själv!
Hur många begår självmord varje år pga våld i nära relation? Det vet man inte. Ingen hade vetat det med mig heller, om jag hade stannat kvar. Utåt sett så var vi det perfekta paret. Hade jag begått självmord så hade alla tyckt synd om mitt ex och ingen hade fått veta sanningen!
Har du någon i din närhet som du är orolig för? Ring Kvinnofridslinjen 020-50 50 50
Vill ni veta mer om våld i nära relation i en kyrklig kontext?
Jag föreläser och utbildar. Kontakt: maria.larsson@socialnavigation.se
Senaste kommentarer