-Ojojoj, HUR ska detta gå! – Dagbok del 14
Så tänkte min kurator, på Kriscentrum för kvinnor, när jag berättade min historia första gången vi sågs. Hon sa det såklart inte då, utan ett år senare när vi hade ett avslutnings-samtal och gjorde en återblick.
Då berättade hon att hon suckat inombords och tänkt:
Ojojoj, HUR ska detta gå? Att det var en omöjlig situation. Att jag var det mest komplicerade fallet som hon stött på. Och att hon under året förundrat sett hur jag betat av motgång efter motgång, som hade fått vem som att bara lägga sig ner och ge upp.
Den som gräver en grop… -Dagbok del 13
Det var påtagligt att han gjorde allt som stod i hans makt att skada mig. Han sa det även rakt ut till mig och till mina närstående. Att han skulle knäcka mig. Att han skulle göra mitt liv till ett helvete. Och det lyckades han med.
Jag hade tur! eller Livet efter våld!
Jag hade tur. Alla våldsutsatta har inte lika stor tur…
Att få samhällets hjälp är en utmaning för för de flesta efter att man lämnat. Det finns helt enkelt inga riktlinjer för myndigheter att identifiera och stötta de som lever i eftervåld.
I väntan på ”Tills döden skiljer oss åt”…
Jag minns tillbaka. Så hjärntvättad jag var. Jag visste att man inte fick skilja sig så jag härdade ut. Tills slut blev döden det viktigaste i äktenskapslöftet. Då blir man fri. Frågan är bara vem som dör först och hur? Man kan dö på så många sätt. Sakta, sakta började jag inse.
Senaste kommentarer