Shy blev utsatt för sexuella övergrepp under hela sin barndom av sin styvpappa och hans ”kompisar”. Mamman misshandlade henne så svårt att fick nedsatt syn och hörsel under långa perioder. Hon visste inget annat och fick alltid höra att det var fel på henne. Hon beskriver i boken sin fruktansvärda utsatthet och hur hon försöker berätta för socialtjänsten. Men att de väljer att tro på förövaren som spelar offer och skyller allt på henne.
Hon får ingen hjälp och inget skydd. Först i vuxen ålder orkar hon försöka få upprättelse och då nystas en historia upp med många fler barn som blivit offer för övergrepp av samma förövare.
Utdrag ur boken TRASIG av Shy Keenan
”Nu var socialtjänsten väldigt engagerad i hur jag hade det. Hur otroligt det än låter trodde de på varenda ord som mamma och Stanley sa utan frågor eller efterforskningar. Ända sen det första mötet när jag var nio år hade jag känt att mrs Potter, min socialsekreterare, inte tyckte om mig och uppenbarligen trodde att de här trevliga stackars föräldrarna kämpade med att hantera ett styggt, snuskigt och elakt barn.
Hon visste vad Stanley sysslade med, men hon var helt säker på att det var jag som tvingade honom till det. Hur mycket jag än försökte gick det inte att få henne på andra tankar. Hon tittade på mig som man tittar på hundbajs under skon, så jag försökte att inte se henne i ansiktet så mycket. Hon ändrade aldrig uppfattningen hon hade bildat sig under det där första mötet, och det färgade verkligen det sätt på vilket jag behandlades av myndigheter under flera år.”
Vi vill lyfta frågan om hur vi gång på gång får höra av vuxna, som varit utsatta för sexuella övergrepp när de varit barn, som faktiskt vågade berätta men att ingen lyssnade! Varför vill inte socialtjänsten förstå när ett barn är utsatt för övergrepp? De som har till uppdrag att skydda barn som far illa, hjälper istället förövaren att fortsätta.
Senaste kommentarer