En incestmorsas bekännelse del 7

När du läser det här har det gått åtminstone 7 år. Är det allt tänker jag. Var det bara sju år sedan jag tog mitt barn på armen och gick ut bakvägen?   Det känns som en evighet sedan. Och som igår.   När skall jag gå vidare? Det har ju bara börjat. Jag borde...

En incestmorsas bekännelse del 6

Vissa dagar är bra. Riktigt bra. Tur är väl det så att man orkar med de dåliga.   Ja. Incest är väldigt centralt i mitt liv. Fortfarande. Jag inser det. Mer nu än tidigare.   Sexuella övergrepp på barn påverkar alla inblandade, liksom alla i vår närhet. På...

Pin It on Pinterest